Kapitalismens signum

Jag satt köpte aftonbladet när jag var och handlade mat. Åter igen stod det om Elisabeth Fritzl som alla förmodligen hört om. Hon ska nu göra ett tv-framträdande där hon berättar om sin hemska upplevelse, varför? Jo, för att slippa medias press mot henne.

I artikeln kommenterar en okänd källa från tv-kanalen som förväntas köpa upp intervjun om intervjun, i papperstidningen, fritt citerat ur minnet; “Det kanske inte är så bra för läkeprocessen, men hon är fylld av hat” - därför skall det tydligen vara heeelt okej att intervjua någon som spenderat 24 år av sitt liv instängd i en fucking källarjävel. Och det är inte ämnet om Skräckens hus i sig jag kommer beröra här, jag tycker mest det är kapitalism definierat till tusen.

I den här världen vi sliter i och som vi byggt upp så är det helt okej att göra något mot andra människor, så länge det ger cash och berömmelse. Pengar är allt, det är ett faktum. Människan är inget, det är också ett faktum. Jag vet inte hur det är med dig, själv är jag trött på ensam-samhället där Vi räknas som skit fast hela skitsamhället bygger på vår konsumtion och produktion.

The home of the thiefs, the home of the slaves - welcome to capitalism!

Uppror, motstånd - ingen jävla fred!

Idag är sista dagen på min första arbetsvecka på Fritids, som jag ska vara på en tid framöver. Det råder upprorsstämning. Utöver alla sysslor som bör och måste göras så är det inte långt kvar till uppror på arbetsplatsen.

Varje timma i personalrummet, eller på avdelningen, så hör man tissel och tassel om hur rektorn (miss)sköter jobbet på arbetplatsen, han är inte där när han skall vara etc. Man upplever också hur nedskärningarna kommunen gör påverkar. Kollegor som tvingas sägas upp, som är med i förhandlingsförlamade fackförbund som inte tar strid för sina medlemmar. Mer pengar och mer stridslystna fackförbund, säger jag.

I övrigt så har jag en kull underbara barn att handskas med. Synd bara att dom tvingas växa upp i ett samhälle som det här. För här ska ju absolut inte alla kramas mjukt, även fast det gärna är så på ridån.

I övrigt vill jag be alla skänka pengar till Motkrafts insamling för våra syrror! Bra att ni tar konflikten och hoppas ni segrar. Alla, skriv på!

Allting kommer lösas och bli bättre igen

Dagen är till ända, efter jobb på ett fritids så har jag nu upplevt stämningen på arbetsplatsen. De flesta på arbetsplatsen är vänsterorienterade politiskt, och konflikten med bossen på platsen (rektorn) känns i atmosfären. Man hör hur kollegor klagar tysta för sig själva i personalrummet, på lönen, på rektorns egentliga tankebanor, om han tänker sparka eller inte sparka - ovissheten är stor. Lönen kunde vara mer på topp, en ingångslön på 18 papp är inte särskilt mycket att hurra över, och för de som jobbat 20 år längre har man höjt sig någon tusenlapp från ingångslönen. Pissdåligt med pengar, med andra ord.

Men så är det väl, antar jag. När man jobbar i det offentliga så förväntas man jobba som om det vore välgörenhet. Vi har inte råd att äta flott, inte råd att köra flotta bilar, inte råd att resa hur som helst som vilka andra svin verkar ha. Men så är det ju i den här världen, har du inga pengar så får du likagärna dö. Alla ska klara sig själva. Mjuka trygga Sverige utåt, inåt i landets kärna och hjärta är man hjärtsjuk. Men nu när syrrorna strejkar så vettefan hur man ska reparera det. För syrror är trötta på dålig lön och gör något åt det, heja syrror!

Arbetsplatsen annars är bara trevlig, det är en arbetarort någonstans i Sverige som skulle få diverse Sverigedemokrater att storkna. Massa, massa sköna invandrarkids. Och ingen skiljer sig från någon svensk unge heller, oavsett om dom är muslimer eller inte. Jag lovar, skulle något fascistsvin, från ett avskyvärt parti som vill försämra för papperlösa, komma till mitt fritids och leta ungar för att peka ut som muslimer skulle man ha fel 10 gånger av 10. Eftersom dom nu så gärna hävdar att beetende sitter i kulturen så skulle wannabe-pedagogarna få testa på att bedöma folk, men nej. I maktens korridorer trivs man hellre tryggt där man kan kivas med andra politiker på ett sätt som får “mina” ungars beetende att verka moget. Jävla slödder dom där, maktens män. Företagsägare, politiker - usch, jag hatar dem alla.

I övrigt har ni kanske märkt en hel del förändringar på bloggen här på sistonde. Det är numera bara en skribent, Spoked, som huserar i huset. Den nya bloggen, med design och namn, kommer handla om mer saker kopplade till personlivet som jag lever på någon ort runtom i vårt avlånga “trygga land” där vi “kramar folk mjukt”, men vissa här blir tydligen “kramade mindre mjukt och kastas ut”.

Puss på er.

Bloggare bloggar om: Intelligent design, När staten inte tar sitt ansvar, You play to win the game, Konflikterna i samhället, Reservdelar från helvetet och säkert massa annat.

Applicerbart i dagens samhälle

“Jag är en av dem som slavar på kung Keops pyramid,
det är vi som jobbar nere invid foten”

Jag jobbar timmarvis på jobbet och får inte se en bråkdel av det jag tjänar in till ägarna.

“Har man en gång kommit hit, blir man aldrig mera fri.
Om man slutar här, så slutar man i gropen.”

Jag kan inte fly från dagens samhälle. Jag är fast i skiten. Jag tvingas leva i en icke-levande värld. Där jag, likt ett jävla ekorrhjul, går runt runt runt med samma jävla rutin. Väljer jag att ställa mig utanför ekorrhjulet med produktion och konsumtion så dör jag, på grund av samhället. Har man inga stålar så dör man. Vi kommer hit och vi slutar här.

“Bakom femton dubbla reglar,
bakom femton dubbla lås,
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör.
Här är tankarna och rummen lika svala.
Och om någon måste dö,
eller några ska ha spö,
finns det andra som kan verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.”

Makthavarna (välj valfri beskrivande synonym, förslagsvis utsugarna och svinen) sitter i sitt jävla riksdagshus och på sina jävla toppmöten där verkliga människors behov inte hörs, där våra rop inte hörs. Där vi kan ignoreras. De rika, de som har den verkliga makten över våra liv, deras önskemål hörs. Men inte vi arbetare.

“Om dem där uppe i det blå inte längre vill förstå,
utan föraktar alla de som ger dem mat,
ska pyramiderna tillsist bli deras grav.”

Varje historia i tiden är en historia om klasskamp. Historien visar på att vi kommer säga ifrån. Er värld kommer läggas i ruiner, ur den ska vi bygga en ny värdig levande värld. Erat samhälle kommer bli eran jävla grav. Jag kommer alltid kämpa för att slippa den här skitvärlden, det är ingen utopi, det är min verklighet. Mitt samhälle kommer och ska bli av.

“De må ha militärer och vapen, men vi arbetare har hjärta!”

Jag vill leva i ett samhälle där jag tillåts leva. Jag vill inte vara fast i ett jävla ekorrhjul där jag producerar för att konsumera. Jag vägrar, jag vägrar ta mig fan. Jag vill få det jag behöver för att överleva, jag vill inte ha något värderingssystem. Jag är trött att arbeta för att ni ska kunna bli rika på mitt arbete. Jag är trött på att det är vi som fyller era fängelser. Jag är trött på ett jävla utanförskap, jag är så jävla trött på hela skiten. Jag vill inte dö över pengar eller tillita mig till någon religion för att få hjälp. Jag vägrar. Jag gör min egna framtid, mitt egna liv. Jag vill ha ett liv som är levande, baserad på våra behov och där arbetet utförs efter våra förmågor.

Nu jävlar får det vara nog!

Alla kommer väl ihåg den stora skandalen i och med Uppdrag Gransknings dokumentär angående städarna på snabbmatsrestaruranger runt om i landet? Alla minns väl? Det gick ju si och så. Capital Städ gick under jord och sen var det inte så mycket mer om det. Nu ser jag dock att Handel- och servicearbetaresyndikatet varslar till blockad mot en snabbmatsrestaurangskedja i en stad i Småland.

Restaurangen har, enligt Handel- och service, haft en papperslös arbetande hos sig, då man anlitat Capital Städ, för en svältlön på 33 kronor timmen. Medlemmen i handel- och service ska då, enligt handel- och service, arbetat sju dagar i veckan, sex timmar per natt med svältlönen, utan OB-tillägg och så vidare.

Det farliga med papperlösasituationen är lönedumpningen. Man pressar ner lönerna på marknaden, varför ska företag anställa svensk arbetare som kräver mer när man likväl kan fixa en papperslös invandrare? Desto mer profit desto finare.

Självklart ska restaurangen i fråga betala. Arbetaren må ha varit anställd hos Capital Städ men utfört arbetet på McDonalds. Det är deras jävla skyldighet.

Nu fan får det vara nog!

Truckförare fälld för mord på prostituerade

Nu har mördaren blivit fälld för morden på dem prostituerade kvinnorna han mördade.
Enligt DN var det “en av de största polisjakterna i Storbritannien i modern tid.” Vilket jag mycket väl ställer mig bakom. Men det är inte morden i sig jag tänkte reflektera över i det här inlägget.

Arbetarklassens systrar tvingas till prositution. Va? Skrånar liberaler. Vad menar han? Ja, vad menar jag? Man hör ofta liberala floskler om “individens fria val” och man minsann har ett val att prosituera sig eller icke. Jag vågar hävda motsatsen!

I dagens globala kapitalism så finns det en grundregel, en kärna, i hur samhället är uppbyggt. Den kärnan heter “Har du inga pengar så dör du”. Det är regeln som gäller. Således behöver man pengar för att överleva, och man måste vara beredd att göra vad som helst, som att sälja sin egna kropp för sexuella tjänster, för att få tag i pengar. Annars dör man. Så enkelt är det. Får man inget jobb på den vita marknaden får man ta jobb på den svarta, som rent struktuellt inte skiljer sig nämnvärt från den vita, lagliga, marknaden. Den enda relevanta skillnaden är att man inte kan organisera sig fackligt och på så sätt ta tillvara på sin säkerhet, till exempel. Men annars är det samma smörja.

Killen som säljer knark i gathörnen är inte den människan som tjänar storkovan på det, det gör kapitalisten bakom allt sammans, som på den vita marknaden.

I övrigt sörjer jag mina mördade systrar som inte har någon säkerhet på jobbet och är glad över att polisen fick tag på mördaren.

Vila i frid.

Tidningen Röd Agition har tidigare skrivit om händelsen.