“Nationaldag” och annat trams

6 juni, fredags, igår, var ju en nationaldag tydligen. Jaja, jag tränade lite kampsport och chillade, inget firande här inte. Jag förstår inte syftet med att fira en s. k. “nationell identitet”, jag tycker ju att dom allra flesta människor är idioter i vilket fall som helst, oavsett om dom är vita blondiner med blåa ögon eller mörkhyade liberaler. Den nationella idenitetskänslan existerar inte för mig. Jag känner mig ingen större idenitet eller tillhörighet med folk som är vita, pratar ren svensk eller kallas svensk. Jag känner tillhörighet med folk från samma sociala grupp som jag, nämligen arbetarklassen. Och då skiter jag i vart ifrån dom kommer eller vad dom heter eller vilket språk dom snackar, så länge inget religiöst (kristendom, islam, buddishm you namei it!) blandas in i arbetet för att ge oss en betydligt drägligare vardag så är jag är nöjd. Religiösa människor tenderar ju att ha lite idiot-influenser.

Vissa verkar ju sannerligen firat till nationaldagen ordentligt. Nazister som heilar och ropar förbjudna fraser. Antifascister som spöar på nazister. Vissa verkar ju till och med firat med en fin junibrasa på Fruängen i Stockholm. Fint. Jag hann dock gå förbi en s. k. “nationaldagsfirande” igår, det var några dansöser på scen, någon som berättade att vi minsann har en nationell identitet och det är tack vare den som vi kan vara goda internationalister, som han uttryckte det. Jag blir så trött. Det var ju inte för inte som Einstein uttryckte sig om att nationalismen är mänsklighetens mässling.

Aja, världen ser ut som vanligt, och bloggvärlden rullar vidare: Svenneblondin skriver om idioter, Slutstadium om lite varierande ting, bibelbältet står tämligen ouppdaterad, Redmetal om liberala och fascistiska attacker,

Och så var det frågan om förutsättningar, kriminalitet, klass och kriminalvård

Debatten om kriminalvården verkar aldrig få ett slut, och kommentarer att internet ska lida så mycket som möjligt passerar hela tiden mitt öra, som dessvärre (i vissa fall) inte är dövt.

Dagens fängelse har idag ett syfte som jag inte anser att den bör ha. Fängelset idag är till för att straffa snarare än rehabilitera (jo, jag vet att det ska vara en rehabiliteringsanstalt på pappret, men så är det inte i verkligheten). Det är inte ovanligt att man återfaller i brott efter tid på anstalt och dagens anstalter är inte något man bör hylla, snarare slänga dynga på.

En brottsling ska rehabiliteras för att på så sätt komma in i samhället igen. Det utanförskap, som de flesta interner oftast har då majoriteten på anstalterna är ifrån nedre skikten i arbetarklassen, bör inte finnas från första början. Analysen får inte och ska inte sluta vid anstalterna i sig. Vill man stoppa brott i samhället får man se till den sociala omgivning som för det första skapade brottslingen. Ja, det är så jag känner - samhället skapar sina egna brottslingar. Majoriteten brottshandlingar sker på grund av dagens ojämlika samhälle där vissa föds med ingenting i fickan och ett fåtal med guldgruvor i barnkammarn.

Då kan vi också ta steget in på att alla skulle ha samma förutsättningar i livet och att det handlar fullt ut om personligt ansvar, vilket jag ser som rent skitsnack. Det är inte för inte majoriteten av internet är ifrån arbetarklassen, oftast bosatta i de mest utsatta områderna (de fattiga förorterna, miljonprojekten osv). Det har självfallet en koppling. Du bor i ett område där arbetslöshet, alkoholism, droger och annat skit är vardag. Klart som fan du inte har samma förutsättningar som om du bott i ett område präglat av välavlönande jobb, fina bilar, golfklubb bakom hörnet.

Alla har inte samma förutsättningar i livet, det är inte lustigt att brott finns i ett samhälle där man mäts i vilken ekonomisk tillgång man har. I dagens samhälle kommer makt med pengar, respekten i pengar och även livet hålls i livet av vadå? Jo, pengar. Att vara kriminell är som vilket annat jobb som helst, det handlar om att få in pengar för att komma så långt i livet som möjligt. Sen om du gör det på den svarta eller vita marknaden rör inte mig i ryggen speciellt mycket, förutom att den svarta marknaden är bortom all facklig organisering och blir helt klart mer riskfyllt: tjäna pengar med livet som insats! (= kapitalism?).

Nu blev det ett väldigt brett inlägg som banade iväg, då jag inte hade någon röd tråd i inlägget i sig.
Meeen ni överlever nog. Nu tillbaka till kvällens läsning: “Svensk Maffia”.

Liberalas reaktioner på våld är humor

Jag kikade in på en liberals blogg där han förfasar sig över våldsanvändning i vårt samhälle, som vanligt helt utan att försöka få fram varför våld i allt större utsträckning ökar, utan han säger kort och gott att vi måste manifestera mot våld och få ett stopp på det och att det handlar om humanism med dravel om att “vi måste förstå att andra människor har känslor”. Förlåt, men jag kan inte hålla mig längre. Liberalas “analyser” (om det är ens är rätt benämning på det) är humor rakt igenom.

Våldsanvändning har direkt koppling den sociala tillvaron i övrigt, när klassklyftor blir större och arbetslöshet växer så växer således även alkoholismen, våldsanvändning och andra destruktiva saker som präglar typiskt utpekade förorter.

“Det är organiserat våld i toppen som skapar individuellt våld i botten”
- Emma Goldman.

Och där “I rest my case”.