Tradin’ war stories

Varje dag utbyter jag krigshistorier med folk. Vi utbyter analyser av olika konflikter i samhället och hur vi gått till väga för att få en drägligare situation i livet. Det är krigshistorier av rang. Det handlar allt om ifrån facklig organisering till fusk på prov eller fildelning, ibland hur man gått ihop för att stoppa alkoholflödet till ungdomar eller narkotika också, för den delen. Det har handlat om allt från kukiga chefer till riktiga fittnyllen till borgare. Första Maj firade jag genom att med ett gäng kamrater kolla på filmer av socialistiska karaktärer, vi kollade på Bloody Sunday och Tupac Resurrection. Tupac delgav oss sin krigshistoria, hur han försökte förändra världen. Jag blev minsann imponerad.

Tupac Amaru Shakur lyckades få kriminella gängbildningar att skriva på “The code of thug life” som handlade om att gängen bland annat skulle undvika att ‘civila’ blev inblandade i deras verksamhet, eller lidande. Att knarklangningen skulle sluta vid skolor och så vidare. Tupac sa att “I think that even gangs can be positive, they just gotta start to be selfproductive instead of selfdestructive.” Han växte upp i en enorm fattigdom där kapitalismens bieffekter på samhället var vardag. Våld och knark var vardag. Hemlöshet var vardag. Ni förstår. I vänstern pratas det ofta om gamla ikoner från tidigt 1800-tal, jag är dock av uppfattningen att man borde uppmärksamma och diskutera idéer ifrån kommunistiska teoretiker från modern form, vilket Tupac faktiskt var. Tupac kanske inte höll sig politisk korrekt alla gånger, men det krävs helt klart att hans idéer uppmärksammas och diskuteras. Nu ska jag dock inte förstöra filmen för er och berätta alla hans idéer, utan ni får se den själva. Nedladdningslänk finns här. Ett dokument av vår tid.

Första maj var min enda lediga dag på 14 dagar. Jag är som sagt på ett fritids för tillfället och jag måste säga att det är hårt, men kul! Med en arbetsplats i kaos på grund av bossens misslyckande med stabilitet och politikernas (se: asens) vilja att skära ner mer och mer i det offentliga. Barnen är trevliga jävlar, men det går mig inte en dag förbi att av den barnkullen jag arbetar med var dag kommer säkerligen 10-15 finns i mer eller mindre kriminela kretsar om 6 till 10 år. Det är sorgligt, denna jävla kapitalism förstör oss.

I övrigt har SD riksårsmöte, ifall nu någon bryr sig. Partiledaren gnäller om hotbilde(r) för att man inte lyckas fylla sina platser i KF och snutar bevakar skiten.

Signerat,
Spoked

Och så var det frågan om förutsättningar, kriminalitet, klass och kriminalvård

Debatten om kriminalvården verkar aldrig få ett slut, och kommentarer att internet ska lida så mycket som möjligt passerar hela tiden mitt öra, som dessvärre (i vissa fall) inte är dövt.

Dagens fängelse har idag ett syfte som jag inte anser att den bör ha. Fängelset idag är till för att straffa snarare än rehabilitera (jo, jag vet att det ska vara en rehabiliteringsanstalt på pappret, men så är det inte i verkligheten). Det är inte ovanligt att man återfaller i brott efter tid på anstalt och dagens anstalter är inte något man bör hylla, snarare slänga dynga på.

En brottsling ska rehabiliteras för att på så sätt komma in i samhället igen. Det utanförskap, som de flesta interner oftast har då majoriteten på anstalterna är ifrån nedre skikten i arbetarklassen, bör inte finnas från första början. Analysen får inte och ska inte sluta vid anstalterna i sig. Vill man stoppa brott i samhället får man se till den sociala omgivning som för det första skapade brottslingen. Ja, det är så jag känner - samhället skapar sina egna brottslingar. Majoriteten brottshandlingar sker på grund av dagens ojämlika samhälle där vissa föds med ingenting i fickan och ett fåtal med guldgruvor i barnkammarn.

Då kan vi också ta steget in på att alla skulle ha samma förutsättningar i livet och att det handlar fullt ut om personligt ansvar, vilket jag ser som rent skitsnack. Det är inte för inte majoriteten av internet är ifrån arbetarklassen, oftast bosatta i de mest utsatta områderna (de fattiga förorterna, miljonprojekten osv). Det har självfallet en koppling. Du bor i ett område där arbetslöshet, alkoholism, droger och annat skit är vardag. Klart som fan du inte har samma förutsättningar som om du bott i ett område präglat av välavlönande jobb, fina bilar, golfklubb bakom hörnet.

Alla har inte samma förutsättningar i livet, det är inte lustigt att brott finns i ett samhälle där man mäts i vilken ekonomisk tillgång man har. I dagens samhälle kommer makt med pengar, respekten i pengar och även livet hålls i livet av vadå? Jo, pengar. Att vara kriminell är som vilket annat jobb som helst, det handlar om att få in pengar för att komma så långt i livet som möjligt. Sen om du gör det på den svarta eller vita marknaden rör inte mig i ryggen speciellt mycket, förutom att den svarta marknaden är bortom all facklig organisering och blir helt klart mer riskfyllt: tjäna pengar med livet som insats! (= kapitalism?).

Nu blev det ett väldigt brett inlägg som banade iväg, då jag inte hade någon röd tråd i inlägget i sig.
Meeen ni överlever nog. Nu tillbaka till kvällens läsning: “Svensk Maffia”.