So far away

Jag har hittat mig själv en liten ny förälskelse. Jag har hittat Staind. Sjukt bra. Det är sådan musik som behövs ensamma kvällar när den kära är iväg på andra saker, och kollar på liveband. Min vän uttryckte att stället som hon är på är ett “råtthål för idioter”, vilket onekligen vad jag fått berättat för mig av min partner verkar stämma. Vart man än går så är det äckel som tafsar, antastar eller på något annat sätt visar sjuk brist av respekt. Jag tror inte stället är något toppställe för mig, med mitt temprament hade det nog kunnat sluta illa. Jag hatar när folk inte visar respekt och beter sig som Svin. Annars kikar jag mest på Notebook, ska nog träna lite och så jobbar jag i helgen. Jobbigt, men what you gotta do? Min kära kommer hem på Söndagkväll, då blir det mys för hela slanten. Jag saknar och längtar, något så otroligt. Det är jobbigt det där, att veta att min älskling är på ett ställe som är fyllt med svin som är kapabla till det mesta, fast min partner kan ta vara på sig själv. Det tvivlar jag inte en sekund på. Så trygghet har jag nog, tror jag. Jag längtar bara så mycket. Vi får väl se om jag drar dit nästa år, jag har tänkt att arbeta som vakt inom en framtid så vi får väl hoppas att det blir så.

I övrigt så är det den här FRA-lagen som är på tapeten i bloggvärlden, så jag får väl haka på strömmen. Privatlivet är under hot, regeringen vill kontrollera sina medborgare. Ska det bli som i USA där man kan åka in på förhör om man köpt fel bok? Jag vet inte vart vi är på väg, men snart är jag på väg härifrån. Jag trodde man skulle slippa kryptera hårddiskar, mail och annat för att få ha ett privatliv i fred, men snart är väl det också brottsligt. Vem vet. Fast draget är ju knappast oväntat, eller var det faktiskt någon som levde en illusion om att det här inte skulle komma någon dag? Skulle inte tro det.

I övrigt skiter pamparna i gräsrötterna i fackförbunden, regeringen pissar på arbetarklassen och överklassen glassar i solen och arbetare jobbar röven av sig. Allt är som vanligt.

Uppror, motstånd - ingen jävla fred!

Idag är sista dagen på min första arbetsvecka på Fritids, som jag ska vara på en tid framöver. Det råder upprorsstämning. Utöver alla sysslor som bör och måste göras så är det inte långt kvar till uppror på arbetsplatsen.

Varje timma i personalrummet, eller på avdelningen, så hör man tissel och tassel om hur rektorn (miss)sköter jobbet på arbetplatsen, han är inte där när han skall vara etc. Man upplever också hur nedskärningarna kommunen gör påverkar. Kollegor som tvingas sägas upp, som är med i förhandlingsförlamade fackförbund som inte tar strid för sina medlemmar. Mer pengar och mer stridslystna fackförbund, säger jag.

I övrigt så har jag en kull underbara barn att handskas med. Synd bara att dom tvingas växa upp i ett samhälle som det här. För här ska ju absolut inte alla kramas mjukt, även fast det gärna är så på ridån.

I övrigt vill jag be alla skänka pengar till Motkrafts insamling för våra syrror! Bra att ni tar konflikten och hoppas ni segrar. Alla, skriv på!

Fitna - The movie, om vadå?

Jag har nu, efter att ha surfat runt på en hel del Sverigedemokraters bloggar och även liberaler, sett en film som heter Fitna som behandlar islam och berättar hur farlig islam är, hur mycket islam hatar bögar och hur man minsann mördar otrogna jävlar. Det är kul, är det. Jag tänker dock inte länka filmen, inte av anledningen att jag är rädd för religiösa fundamentalister, snarare att jag tycker filmen är bland det sämsta jag sett.

Man försöker uppröra genom att samla ihop alla de värsta klipp man kan hitta där fundamentalister begår diverse brott mot människor och säger ganska avskyvärda saker till kameran. Man försöker därefter göra det här till någon film om hur man minsann måste bekämpa islam och där håller jag faktiskt med. Men jag är dock av åsikten att man måste bekämpa religion generellt sätt, oavsett om det heter Kristendom eller Islam eller Hinduism.

Det blir alltid samma diskussion, yttrandefrihet - islamofobi - hur-jätte-läskiga-och-farliga-muslimer-från-mellanöstern-är. Det börjar bli nådigt uttjatat. Jag vet inte hur länge det har hållt på nu, hetsen mot muslimer. Men jag har då fan inte råkat ut för någon jihad mot mig, och jag är svensk. Jag har då inte stött på någon mordisk muslim, och då har jag även vistats med en hel del. Några islamkritiker (som man så hjärtligt kallar sig själva) kan väl berätta för mig hur dessa ser ut? Var är alla terrorister som jag borde träffat på vid det här laget? Var är dom?! Nej, exakt. Muslimer är inte farliga - religiös fundamentalism är farlig. Religion överhuvudtaget är bara förslappande och passiverande för en arbetarklass.

I övrigt så har nu Sverigedemokraterna fått lokal för sitt årsmöte, som ska hållas i Karlstad i Värmland (nåja, förra gången fick man väl byta lokal flertalet gånger så vi får väl se hur länge det håller i sig). SDblogg grinar då illa ut om hur “odemokratiska kräk” t.ex. fackförbundet Handels i Värmland är som vägrar vara på samma hotell som fascisterna i Sverigedemokraterna. Nu är jag kanske enligt vissa inte rätt människa att ge en objektiv bedömning av parlamentarisk demokrati (kan vara för att jag inte ser det som en fungerande demokrati?), men innebär demokrati inte att Handels i Värmland inte behöver vistas på samma plats som fascister om man inte vill? Innebär demokrati att man måste acceptera fascister och deras agenda? Dra mig baklänges om jag har fel, men jag tror att demokrati innebär att man minsann får ge mittenfingret åt fascister när man vill, hur man vill. Fascister kanske ska tänka en och två gånger innan man slänger vilt och fritt med demokratibegreppet igen…

Papperslösa

Jag såg nu att syndikatet Sydösta handel- och service arbetaresyndikat har droppat en intressant artikel om papperslösa.

Blockadvakter massåtalade

En historisk händelse. Man försöker nu åtala 26 blockadvakter i ett åtal som lär gå till historieböckerna. De liberaler som oftar viftar med demokratibegrepp hit och dit, det är nu demokratin avgörs. I Sveriges grundlagar så är en facklig stridsåtgärd skyddad. Polisen har både ingripit mot blockaden med övervåld och pepparspray tidigare, och nu åtalar man alltså blockadvakterna. Demokrati? Pyttsan.

Bakgrunden finns att läsa här.  Åklagaren uttalar sig i fallet:

“– Åklagaren menar att den varslade blockaden, som är lovlig enligt Medbestämmandelagen, utgör en störning av den allmänna ordningen. Domstolen måste ta ställning till vad som är allmän ordning i arbetsmarknadstvister. Och risken finns ju att tingsrätten väljer att gå på åklagarens linje.”

Man försöker alltså få en grundlagsskyddad varslad facklig stridsåtgärd till “störning av den allmänna ordningen”. Det är inte första gången statsapparaten lägger sig i arbetsmarknadstvister, alla minns vi väl Ådalen?

Vad kan då komma fram ur åtalet?
Enligt Erik Mägi, SACs förhandlingssekreterare, säger att “– Det kan bli en begränsning av stridsåtgärdsrätten just vad gäller sådana här fysiska blockader där man faktiskt hindrar kunder från att gå in. Andra blockader borde inte påverkas så mycket.” Och bara det vore en katastrof. Det är nu demokratin är på spel. Inte då, utan nu!

Här är Hotell- och restaurangsyndikatets uttalande.
Här är arbetsmarknadenslagen.

Vila i frid

Så, då var det bekräftat att en arbetare avled efter gruvraset i Kiruna. Det som gör mig så jävla förbannad är att företagets ledning har totalt ignorerat Gruvtolvans påpekande om att det är en fara att jobba i gruvan som det är. Arbetare gick ut igår i aftonbladet, som jag skriver om här, och sa att man inte ville gå ut med namn för att man kunde åka på repressalier från ledningen. Det är förjävligt. Men samtidigt, ni som så villigt påpekar att vi faktiskt bor i ett så modernt land i västvärlden så att sådana arbetsförhållanden råder inte, ni får ju käka upp era ord. Minst sagt! Tänk att det krävdes en arbetares liv för det. Fy fan.

Den avlidne heter Emil Nilsson och blev 21 år. Vila i frid!

I övrigt hoppas jag att gruvtolvan, som har medlemmar fyllda med kampvilja, börjar ställa ordentliga krav på svinen vid rodret på LKAB att förbättra säkerheten. Gruvtolvan har i tidigare fall positionerat ut sig som en kampfylld gruppering, vilket glädjer mig. Så det är väl ingen omöjlighet.

Stormen kring SAC och ledningens svek vid LKAB

Det har varit ett herrans liv om fackförbundet SACs arbetsmetodik mot en restaurant som försummat en av SACs medlemmar på 80 000 kronor i lön. Liberaler går ut och fördömer detta som “maffiametoder” och försöker mena på att medlemmen inte alls har 80 000 kronor att hämta ut och att SAC borde jämföras i stil med kriminella organisationer som t.ex. Hells Angels och deras indrivningsmetoder. Där någostans försvinner allt vett och det hela blir bara en tragisk historia av naivitet i praktiken. Jag tänker dock inte beröra den frågan så mycket i det här blogginlägget, då andra bloggare så som t.ex. Petter och Johan redan brör det tillräckligt mycket. Däremot har det en koppling till det jag kommer lägga fokus på; Nämligen gruvraset i Kiruna, som tack vare företagsledningen, kostat arbetare livet - åter igen.

Jag satt och skulle ta kvällsmackor och slog upp Aftonbladet och vips, där var det, gruvan hade rasat, arbetare var instängda i gruvan. Man räknar med att någon är avliden, och så vidare. Det intressanta i själva artikeln var det här: ” – Vi har varnat för det här gång på gång, men LKAB har inget gjort, säger en anställd.” och det fortsätter med “– Vi har känt hur det skakat och sett stora block falla i flera månader, säger en gruvarbetare som jobbat 20 år på LKAB.” och “– LKAB bryr sig inte. Det verkar som om någon måste dö.Varken han eller arbetskamraterna var förvånade. – Jag har sagt till min fru och mina barn att jag hoppas att jag är ledig den dag det smäller, säger en annan gruvarbetare.” och “– Nu vet jag inte om mina kamrater lever. Det är åt helvete. Gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö bekräftar kritiken. – Vi har krävt bättre förstärkning av berget. Hade företaget tagit till sig kritiken hade det här inte behövt ske.”. Ledningen i företaget har alltså fått det påpekat gång på gång på gång om riskerna med att jobba i gruvan och man har valt att inte lyfta ett finger för att förbättra säkerheten för arbetarna!

Företagsledningen höll också en presskonferans om det inträffade där man går ut och säger att ” – Det här var ingenting vi kunde förutse, sa hon.” samtidigt som facket med anställda går ut och meddelar att man påpekat flertalet gånger för ledningen om situationen.

Dem anser att våra liv är ingenting värt. Här får man påpekat flertalet gånger om säkerhetsbristen och lyfter inte ett finger. Och nu när olyckan väl varit framme har man mage att säga att det var inget man kunde förutse. Större respektlöshet mot arbetarna som arbetade i gruvan i synnerhet och mot arbetare i allmänhet har jag inte bevittnat på länge! Vi är inget värt för dem. Det här är inte den första gången någon kamrat avlider på grund av vårdlösheten hos den ägande klassen och tyvärr är det inte den sista heller.

All solidaritet med arbetarna i Kiruna!

Relaterade länkar:

SAC-historian:
Petter
Arbetaren
Yelah
Johan
SvD
Andrea Doria

Gruvraset och LKAB-ledningens idoti:
Aftonbladet 1
Aftonbladet 2
Aftonbladet 3