Allting kommer lösas och bli bättre igen

Dagen är till ända, efter jobb på ett fritids så har jag nu upplevt stämningen på arbetsplatsen. De flesta på arbetsplatsen är vänsterorienterade politiskt, och konflikten med bossen på platsen (rektorn) känns i atmosfären. Man hör hur kollegor klagar tysta för sig själva i personalrummet, på lönen, på rektorns egentliga tankebanor, om han tänker sparka eller inte sparka - ovissheten är stor. Lönen kunde vara mer på topp, en ingångslön på 18 papp är inte särskilt mycket att hurra över, och för de som jobbat 20 år längre har man höjt sig någon tusenlapp från ingångslönen. Pissdåligt med pengar, med andra ord.

Men så är det väl, antar jag. När man jobbar i det offentliga så förväntas man jobba som om det vore välgörenhet. Vi har inte råd att äta flott, inte råd att köra flotta bilar, inte råd att resa hur som helst som vilka andra svin verkar ha. Men så är det ju i den här världen, har du inga pengar så får du likagärna dö. Alla ska klara sig själva. Mjuka trygga Sverige utåt, inåt i landets kärna och hjärta är man hjärtsjuk. Men nu när syrrorna strejkar så vettefan hur man ska reparera det. För syrror är trötta på dålig lön och gör något åt det, heja syrror!

Arbetsplatsen annars är bara trevlig, det är en arbetarort någonstans i Sverige som skulle få diverse Sverigedemokrater att storkna. Massa, massa sköna invandrarkids. Och ingen skiljer sig från någon svensk unge heller, oavsett om dom är muslimer eller inte. Jag lovar, skulle något fascistsvin, från ett avskyvärt parti som vill försämra för papperlösa, komma till mitt fritids och leta ungar för att peka ut som muslimer skulle man ha fel 10 gånger av 10. Eftersom dom nu så gärna hävdar att beetende sitter i kulturen så skulle wannabe-pedagogarna få testa på att bedöma folk, men nej. I maktens korridorer trivs man hellre tryggt där man kan kivas med andra politiker på ett sätt som får “mina” ungars beetende att verka moget. Jävla slödder dom där, maktens män. Företagsägare, politiker - usch, jag hatar dem alla.

I övrigt har ni kanske märkt en hel del förändringar på bloggen här på sistonde. Det är numera bara en skribent, Spoked, som huserar i huset. Den nya bloggen, med design och namn, kommer handla om mer saker kopplade till personlivet som jag lever på någon ort runtom i vårt avlånga “trygga land” där vi “kramar folk mjukt”, men vissa här blir tydligen “kramade mindre mjukt och kastas ut”.

Puss på er.

Bloggare bloggar om: Intelligent design, När staten inte tar sitt ansvar, You play to win the game, Konflikterna i samhället, Reservdelar från helvetet och säkert massa annat.

Demokratin gäller för…vilka då?

Demokratin är oftast något som förs upp till debatt, demokratiska rättigheter och annat. Men grundfrågan är, vart är demokratin på väg? Lever i ett demokratiskt samhälle? När polisen slår ner fackliga stridsåtgärder, som är grundlagsskyddade i en demokrati, och när polisen åsiktsregistrerar och trakasserar både demonstrationsdeltagare och andra människor med annan politiska uppfattning än den som är tolerant hos dagens makthavare. När högerbloggare skriker ut om hur man bör attackera facket, då, ja, då bör man ta mig fan fråga sig själva, vilka gäller den demokratiska ordningen, var är det för samhälle vi lever i och var vill antidemokraterna att demokratin ska gå åt? Vi ser den högervåg som går i resten utav i Europa som även når Sverige…

Jag blir så trött…

Jag satt denna eftermiddagen och bloggsurfande. Genom wordpresspanelen kom jag in på en bloggare född 89 från djupaste mörka Småland. Bloggen, Småländska Spörsmål, ondgör sig där över den danska statens beslut om hjälpa narkotikamissbrukare genom en speciell form av vård.

Jag är inte drogliberal, men däremot är jag för att man värnar om missbrukare likt andra i vårt samhälle som lever i utanförskap och använder sig utav droger för att fly verkligheten. Det jag nu kommer ondgöra mig över är KDU-bloggarens åsikt kring vad man istället bör göra med drogmissbrukare av den tyngre arten.

Småländska Spörsmål skriver att “Den gamla vägen, inlåsning, är annars beprövat effektiv.” vilket inte stämmer någonstans. Statistiken visar snarare på motsatsen, kära Axel. Längre strafflängd, råare straff och ditt och datt har inte minskat brottslighet. “Avskräckningsstrategin” funkar inte. Det är ett faktum.

En undersökning från organisationen Mobilisering mot narkotika påvisar att vård av drogmissbrukare är lönsamt för samhället, vilket också bloggaren Svensson påvisar i sitt inlägg.

Det är ganska logiskt, kära Axel.