Nu darrar de igen

Tänkte fortsätta på samma spår som Spoked började på i förra inlägget.

Den insändare Maria Abrahamsson skrev visar ganska tydligt det jag påpekade i mitt första inlägg här på bloggen, att vi i arbetarklassen skrämmer skiten ur borgarna när vi är organiserade. SAC är ett fack för arbetare, SAC är ett fack där arbetarna själva bestämmer utan någon styrelse bestående av fackpampar. Så när SAC agerar blir det oftast med radikala åtgärder, för att i en kapitalistisk värld krävs det radikala åtgärder av oss i arbetarklassen när vi vill förbättra våra vilkor, som är anledningen till blockaden i fråga.

Sen måste jag bara fråga Maria, tror du på fullaste allvar att SAC gör det här enbart för att jävlas med ägaren? Då är du verkligen dummare än vad du ser ut, och det vill inte säga lite.

Serganten

Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp.

http://www.na.se/artikel.asp?intId=1291359

Så får man höra att man är en bortskämd snorvalp när man pratar om att vi i arbetarklassen blir utnyttjade. “Tänk på barnen i Afrika istället!”
Klockan sex i morse, då artikeln publicerades, sket det sig ganska brutalt för de som alltid ska ta företagare i försvar.

Fatta, det är så här det ser ut i dagens samhälle, företagen och den ägande klassen (borgarna) vill tjäna pengar, och du kan ge dig fan på att de inte vill jobba så mycket de borde göra för att få sin feta lönecheck. Varför jobba själv när andra kan göra det åt dig? Det här visar också på ett jävligt bra sätt hur kvinnor är extra utsatta i våran underbara, kapitalistiska värld. Igår fanns det en nyhet på Aftonbladet om ett engelsk företag som krävde att deras kvinnliga anställda skulle ha kläder som döljde “fettvalkarna”, och fick kvinnorna att se smalare ut. Nu detta. Kom inte och säg, kära borgare, att det här bara är enskilda fall. Klart allting är enskilda fall, men tillsammans blir dem väldigt många enskilda fall.

Men som sagt, kvinnorna är extra utsatta i samhället. Du som kvinna ska alltid vara sexig (vem som nu bestämmer vad som är sexigt) och du ska alltid göra det som din manliga chef säger åt dig att göra. Men det är vi i den arbetande klassen som ska förändra det här. I klasskampen måste vi blanda in kvinnokamp också, inte bara stirra oss blint på det ena eller det andra. Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp!

Serganten

Arbetarklassens “maffiametoder”

Förra veckan blockerade facket två konditorier i Örebro, då arbetsköparen inte hade gett sina anställda kollektivavtal. Genast började borgare, med den tokliberala tidningen Nerikes Allehanda i spetsen, skrika om “maffiametoder från facket” och en efter en tågade borgarkärringarna in i konditoriet och köpte semlor så det stod härliga till, allt för att stötta den snälla och utsatte arbetsköparen.

Facket utmålades i media som om blockadvakterna var här på jorden på uppdrag från Satan själv, “allt för att med maffiametoder göra livet surt för en hederlig företagare” som en upprörd borgare hasplade ur sig.

“Maffiametoder”, jag ler alltid när det ordets används för att beskriva fackets arbete. Ska jag vara helt ärlig så gör det mig inte så mycket om de använder det ordet heller, ska arbetarklassen få en drägligare tillvaro på arbetsplatserna så är det inget annat än hårda bud och “maffiametoder” som gäller.

Så jag blir glad när borgarnas underläppar darrar av ilska, jag gillar när rika kärringar köper semlor och med grädde på nosen skriker och har sig om “maffiametoder”, det visar bara att vi som klass skrämmer skiten ur dem när vi är organiserade!

 Serganten