Dagen är till ända, efter jobb på ett fritids så har jag nu upplevt stämningen på arbetsplatsen. De flesta på arbetsplatsen är vänsterorienterade politiskt, och konflikten med bossen på platsen (rektorn) känns i atmosfären. Man hör hur kollegor klagar tysta för sig själva i personalrummet, på lönen, på rektorns egentliga tankebanor, om han tänker sparka eller inte sparka - ovissheten är stor. Lönen kunde vara mer på topp, en ingångslön på 18 papp är inte särskilt mycket att hurra över, och för de som jobbat 20 år längre har man höjt sig någon tusenlapp från ingångslönen. Pissdåligt med pengar, med andra ord.
Men så är det väl, antar jag. När man jobbar i det offentliga så förväntas man jobba som om det vore välgörenhet. Vi har inte råd att äta flott, inte råd att köra flotta bilar, inte råd att resa hur som helst som vilka andra svin verkar ha. Men så är det ju i den här världen, har du inga pengar så får du likagärna dö. Alla ska klara sig själva. Mjuka trygga Sverige utåt, inåt i landets kärna och hjärta är man hjärtsjuk. Men nu när syrrorna strejkar så vettefan hur man ska reparera det. För syrror är trötta på dålig lön och gör något åt det, heja syrror!
Arbetsplatsen annars är bara trevlig, det är en arbetarort någonstans i Sverige som skulle få diverse Sverigedemokrater att storkna. Massa, massa sköna invandrarkids. Och ingen skiljer sig från någon svensk unge heller, oavsett om dom är muslimer eller inte. Jag lovar, skulle något fascistsvin, från ett avskyvärt parti som vill försämra för papperlösa, komma till mitt fritids och leta ungar för att peka ut som muslimer skulle man ha fel 10 gånger av 10. Eftersom dom nu så gärna hävdar att beetende sitter i kulturen så skulle wannabe-pedagogarna få testa på att bedöma folk, men nej. I maktens korridorer trivs man hellre tryggt där man kan kivas med andra politiker på ett sätt som får “mina” ungars beetende att verka moget. Jävla slödder dom där, maktens män. Företagsägare, politiker - usch, jag hatar dem alla.
I övrigt har ni kanske märkt en hel del förändringar på bloggen här på sistonde. Det är numera bara en skribent, Spoked, som huserar i huset. Den nya bloggen, med design och namn, kommer handla om mer saker kopplade till personlivet som jag lever på någon ort runtom i vårt avlånga “trygga land” där vi “kramar folk mjukt”, men vissa här blir tydligen “kramade mindre mjukt och kastas ut”.
Jag ramlade över en gammal god låt idag på youtube som det var väldigt länge sedan jag hört, men med en gudomlig text:
Some black people in America
are still enslaved
But the slavery today
works in a different way
Instead of picking heavy cotton
just to pay the dues
They working at the very bottom
to buy Nike shoes
Just Do It
We just did it, some will hate us for it
Just Do It
But some will love us, and we them
And as we look a little closer
we see the slavery has expanded
Now it’s almost colour blind
because more slaves are demanded
While the black man is chasing Nike
white woman be chasing GAP
But the only gap we’re getting
is between the white and black
And the same white family
that drew the lines on the map
Is the same white family
now selling us GAP
So like I say it’s still just slavery
but with different tools
Some Americans today
are not just slaves but also fools
Just Do It
We just did it, some will hate us for it
Just Do It
But some will love us, and we them
So outcast people in America
whatever your colour be
Leave your trailor park, your neighborhood
and gather up in D.C.
Once there, don’t waste time hugging trees
just tell them that you’re there to be
collecting retrospectively
for centuries of slavery
Because the same white family
that could set you free but never would
Is the same white family
that runs D.C. and Hollywood
So please stop shooting your own people
in your own damn neighborhood
When you really should be shooting
at D.C. and Hollywood
Just Do It
We just did it, some will hate us for it
Just Do It
But some will love us, and we them
It’s about that time…
Time to wake up America
and evolve into Jahmerica
See, the difference
between a headline and a head lie
is an N, as in Nothing
Media spins make us sing
hymns full of sins
as if we’re powerless
to the whims of the winds
We’re killing our next of kins
as they cut their skins
looking for aluminum tins
in rusty trash bins
This is the daily battle
in which noone ever really wins
We yearn for things
while the bell rings
and we hope it brings
those peaceful feelings
So we pull strings
and weild in dealings
To climb that neverending latter
of the social pyramide
like Bill Gates
and Michael Jackson did
Or whomever else we idolize
then criticize when we realize
that we’ve been had
And it’s worse than bad
Makes me sad that I’m actually glad
to see the world is mad at it’s dad
while Bush is bombing Bagdad…
På två dagar har SAC kammat hem, inte bara en, utan två ganska stora segrar för papperslösa arbetare! Runt om på de olika LS:en lär följande låt spelas:
Det går bra nu kompis, det går bra nu!
Frågan om papperslösa blir alltmer på tapeten runt om i media, samtidigt som SAC visar sig vara ett slagkraftigt fack som tar fighten - och faktiskt vinner! Även fast högborgerliga ungdomsförbund velat ta sympatier för företagare som utnyttjat anställda och även fast någon forskare går ut och fördömer och någon LO-ansluten går ut och fördömer så visar det här på vilka det är som är slagkraftiga, vilka det är som tar fighterna för sina medlemmar - med eller utan papper.
“Jag är en av dem som slavar på kung Keops pyramid,
det är vi som jobbar nere invid foten”
Jag jobbar timmarvis på jobbet och får inte se en bråkdel av det jag tjänar in till ägarna.
“Har man en gång kommit hit, blir man aldrig mera fri.
Om man slutar här, så slutar man i gropen.”
Jag kan inte fly från dagens samhälle. Jag är fast i skiten. Jag tvingas leva i en icke-levande värld. Där jag, likt ett jävla ekorrhjul, går runt runt runt med samma jävla rutin. Väljer jag att ställa mig utanför ekorrhjulet med produktion och konsumtion så dör jag, på grund av samhället. Har man inga stålar så dör man. Vi kommer hit och vi slutar här.
“Bakom femton dubbla reglar,
bakom femton dubbla lås,
håller rikedomen hov i maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör.
Här är tankarna och rummen lika svala.
Och om någon måste dö,
eller några ska ha spö,
finns det andra som kan verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.”
Makthavarna (välj valfri beskrivande synonym, förslagsvis utsugarna och svinen) sitter i sitt jävla riksdagshus och på sina jävla toppmöten där verkliga människors behov inte hörs, där våra rop inte hörs. Där vi kan ignoreras. De rika, de som har den verkliga makten över våra liv, deras önskemål hörs. Men inte vi arbetare.
“Om dem där uppe i det blå inte längre vill förstå,
utan föraktar alla de som ger dem mat,
ska pyramiderna tillsist bli deras grav.”
Varje historia i tiden är en historia om klasskamp. Historien visar på att vi kommer säga ifrån. Er värld kommer läggas i ruiner, ur den ska vi bygga en ny värdig levande värld. Erat samhälle kommer bli eran jävla grav. Jag kommer alltid kämpa för att slippa den här skitvärlden, det är ingen utopi, det är min verklighet. Mitt samhälle kommer och ska bli av.
“De må ha militärer och vapen, men vi arbetare har hjärta!”
Jag vill leva i ett samhälle där jag tillåts leva. Jag vill inte vara fast i ett jävla ekorrhjul där jag producerar för att konsumera. Jag vägrar, jag vägrar ta mig fan. Jag vill få det jag behöver för att överleva, jag vill inte ha något värderingssystem. Jag är trött att arbeta för att ni ska kunna bli rika på mitt arbete. Jag är trött på att det är vi som fyller era fängelser. Jag är trött på ett jävla utanförskap, jag är så jävla trött på hela skiten. Jag vill inte dö över pengar eller tillita mig till någon religion för att få hjälp. Jag vägrar. Jag gör min egna framtid, mitt egna liv. Jag vill ha ett liv som är levande, baserad på våra behov och där arbetet utförs efter våra förmågor.
…jag fick ett tips om en blogg där en Sverigedemokrat vid namn Thoralf Alfsson huserade, han sitter tydligen i kommunfullmäktige för SD i Kalmar. Det första inlägget jag möts utav är om anlagda bilbränder.
I inlägget kopplar Thoralf självklart det till invånarna i arbetarstadsdelen (som det, efter lite sökande, verkar vara), där de flesta(?) är av utländsk börd. Men att gå till steget varför bilar brinner i stadsdelen verkar Thoralf inte ha något särskilt större intresse av att skriva ut i klarspråk. Han antyder på att det skulle vara för att det är ett, och jag citerar, “invandringstätaste” område. Och skriver vidare att vi nu har fått ta del av ännu ett “mångkulturellt inslag”. Det låter hos mig som att Alfsson syftar på att det skulle vara på grund av icke-svenskar som bilar åker i brand. Han gör senare ingen vidare analys av varför området är ett “problemområde” som det, om man läser Alfssons blogg, verkar vara. Men det var väl inget nytt i och för sig. Hos Sverigedemokrater brukar analysen stanna precis i början.
Det är så kul att liberala ledarskribeneter och bloggare går ut och nästan tar i så dom spricker för att svartmåla SACs blockad av den iranska restaurangen Lilla Karaschi. Det hela blir ännu bättre när det visar sig vilken mysig ägare haket har…
…det här kanske dock bekräftar den vidriga uppfattning som liberaler har angående arbetsmarknaden: Arbetare ska bara lyda och käftar dom emot ska dem få se på fan.
