Ibland är det konstigt, hur nerverna i ens kropp bara ger upp. Självdör. Samtidigt så får man en pirrande känsla i kroppen, allting bara skakar. Varenda kroppsdel. Inget kan hålla sig på plats. När världen är knullad och man känner en känsla som säger “fuck it”, ja, just då, just då! Då får man en liten knuff följt av ett brett leende, och det leendet, det gör mig varm i hela kroppen. Jag börjar bry mig om lite huruvidare jag dör eller lever.

Det hela ter sig få mig att känna mig någolunda ambivalent. Jag är van att vara cynisk, ofta förväxlad med bitter, i en värld som är just cynisk. Cynismen är mitt fucking mantra. Men sen blir glädje mitt mantra. Det är konstigt. Jag förstår inte. Nej, jag förstår ingenting. Men hela känslan av oförstående ger mig en sådan befriande känsla, särskilt när jag får henne att le. Det ger en effekt i min kropp som är så förlösande. Det är det jag vill, att få henne att le.

Idag jobbade jag ett längre pass som butiksbiträde. Först fick jag plocka upp varor och därefter blev det att sitta i kassan dom resternade fyra timmarna av passet. Jag hatar kassajobbet. Det är det värsta som finns. Massa odrägliga jävla kundjävlar som stressar som om världen gick under inom några minuter och dom köper sin sista ranson för det här livet. Jag hatar att ha ont i ryggen av att sätta mig ner men så jävla trött för att stå upp. Det är sinnessjukt. Och jag har då fan ingen bra lön. Jag ligger väl på sisådär 90 spänn i timmen, lite avrundat. Det är vad mitt liv är värt det.

Innan jag satte mig i kassan så plockade jag upp varor och hjälpte kunder, jävla turister. Jag hatar när vi har mycket folk i min butik, då jag oftast sitter i kassan betyder det långa köer, men idag betyder det att alla ska stå och ta plats där jag behöver plats för att plocka upp varorna jag plockar upp. Idag plockade jag upp Rulltårta (innehåll: 99,9% medel av slag som inte är naturliga), Polkagrisstänger (som jag sedan sålde i kassan, jag blev helt chockad, vem fan köper POLKAGRISSTÄNGER på s o m m a r e n?!), jag plockade upp lite annat också som jag inte kom ihåg. Övriga tiden på golvet gick åt att hjälpa kunder att hitta sina varor.

Under tiden jag jobbade funderade jag jäkligt mycket, hur sinnessjukt är det inte att någon som jobbar med att vårda datorer kan ha lön på typ 27 tusen riksdaler medan en människa som vårdar människor kanske har en lön på under 20 tusen? Världen är knullad. Jag har 177 spänn kvar på kontot f. ö., men då har jag dock 244.50:- att inkassera från en polare som jag ligger ute med pengar med, och fyra tusen som jag ska föra över från mitt sparkonto till mitt riktiga konto. Dom fyra tusen ska gå till en resa jag ska åka på.

Idag vägrade jag skriva ett återköp åt en kund som var så nedrans otrevlig så jag ville sänka honom på plats, men hindrade mig i sista sekund för dom där jävla 90 spännen i timmen som jag måste ha för att överleva. 90 spänn. 90 jävla ynkliga kronor i timmen, det är vad mitt liv är värt. Hur mycket är ditt liv värt?

Jag såg på framsidan på aftonbladet idag om hur en 15 årig flickstackare fick sätta livet till på arbetet för att ägaren inte hade bemödat sig med skyddsutrustning åt ‘na, samtidigt som 37(!) av mina kamrater som är ifrån samma samhällsklass som jag själv har fått sätta livet till på slaveriet, förlåt, arbetet, i år. Och då ska ni veta att det “normala” är 30 personer/året. 2008 - dödens år för arbetarna. Mina djupaste kondoleanser går ut till familjen. Mitt hat går ut mot ägaren.

Dagens nackskott: Alla kapitalister som ligger bakom morden på 37 arbetare i år på arbetsplatsen.
Dagens hyllning: 5 dagars ledighet.

Födelsedag idag. Påväg till jobbet går fordonet sönder, jag ringer en arbetskamrat som springer fram och hämtar mig. Tio minuter innan jag åker till jobbet ringer min chef och säger: “Din arbetskamrat ville byta skiftet och jag sa ju självklart att du så JÄTTEGÄRNA skulle vilja ha det, eller hur?”. Inte så mycket val, 5 timmars längre arbetsdag imorgon, kul. Min flickvän räddar i alla fall min dag, med en fin tavla på Mohammed Ali och sitt sällskap. Chefef försökte förstöra det, men lyckas väl inte fullt ut. Allt som jag och tjejen hade planerat gick åt fanders, så är livet i en kapitalism. Annars är födelsedagar för födelsedagar är. jag kunde inte bry mig mindre.

Jag fick ett tips om att surfa in på Motpol, en nazistisk bloggsajt som samlar alla nazistiska kreativa tänkare, särskilt identitärerna. Först hittade jag någon nazist som kallade sig autonom och snackade om nationalanarkakism (se vad man kan hitta på dessa dagar). Jag har annars hört att riktiga nazister inte gillar fåniga bloggnazister som kommer på nya lustiga ideologier. Men till saken.

Till sist kom jag in på Oskoreis blogg, där han dramatiskt skriver hur han en morgon minsann tog sig upp ur hålan under stenen, förlåt, ur sängen, till tv:n för att kika på lite morgontrevligheter. Och fy farao! Vad fick han se? Afro-amerikaner som skrek Laffy-taffy på ZTV! FY SKAM. Han gick vidare med hur Sean Paul och Nelly gjorde lustiga låtar som fick honom att gömma sig under köksbordet. Han vill minsann ha europeisk musik på ZTV för att rädda den svenska kulturen, och inte att förglömma; identiteten!

Annars har en annan sak slagit mig, nazister dumförklarar sitt egna folk; samma som de vill rädda. Jag förstår inte. Varför vill man rädda någon som man verkar avsky? Magnus Söderman, talare för SMR, sa ju under nationaldagstalet, efter att SMR skrikit mannen i deras våta drömmars namn några gånger, att han minsann “älskar sitt folk men HATAR DETTA SYSTEM!” - samtidigt som dom inte är dumma på att dumförklara svenska folket, du vet dom här renrasiga atletiskt byggda männen med kortfriserat och blåa ögon. När någon hittar en nazist som faktiskt ser ut så, hör av er till mig. Den här bloggposten tog jag mest för att uppmärksamma det roliga inlägg Oskorei skrev, men även för att uppmärksamma er på den komik som nazister tenderar att bjuda på i tid, och även i otid. Svinstian är ju annars en sajt som drar fram anekdoter värda att berätta från den nazistiska gyttjan. Om ni vill skratta, vill sägas.

Slösurfning innan jobbet tenderar ofta att bli nazisidor, då blir man på lite bättre humör. Bara någolunda. Komiken är stor.

Dagens nackskott: Hela jävla regeringen.
Dagens räddning: Nazister.

Kvällspasset på jobbet innehöll en hel del, jag har nog inte varit så förbannad på mycket länge. En rullstolsbunden kund ringer in, jag svarar, hon ber mig plocka ihop varor som hon vill ha - hon sitter utanför i sin bil - jag plockar ihop dom, går ut till henne, tar betalt, och så vidare. När jag kommer ut med varorna så stannar jag vagnen, den nuddar bilen lite då den rullat ner, då marken sluttade sig lite, och hon påstår att reporna på hennes biljävel kommer från mig. Vilken idiot. När chefen kommer ut så säger hon att den flög på bilen, vilket as. Chefen tog min rygg dock, hon är inte chef för koncernen, utan för varuhuset, så det är väl inte så konstigt. Hon utför samma arbetsuppgifter som vi andra. Jag tror inte VD:n eller styrelsemedlemmar hade tagit min rygg dock.

Efter kvällspasset slut så kom jag hem, gick igenom lite saker som man brukar, käkade, sen gick jag ut och körde ett rejält träningspass. Det var skönt. Köra slut på kroppen så endorfinerna kunde gå lös i hjärnan, proteinshaken var god efteråt. Jag har f. ö. börjar konsumera som en jävla idiot, det är ett problem jag har. När jag väl har perngar så spenderar jag dom, fast vettefan på vad. Nu har jag väl cirka 1600 spänn var på majlönen, som ska räcka till en festival och förhoppningsvis som fickpengar till utlandsresa ihop med junilönen, som förhoppningsvis blir betydligt högre då jag som timanställd jobbat betydligt fler timmar. I övrigt är det svårt under sommartider, Få det sociala att fungera. Jag satsar på kampsporten, tävlingar i höst, så den tiden jag inte jobbar måste jag först och främst umgås med mina kära partner och därefter träna, sen kommer vänner och bekanta. Jag antar att det är väl så livet är. Undrar ifall någon har samma problem, I guess there is.

Jag tänkte börja en ny trend i bloggen och kora dagens nackskott och dagens räddning, det kan behövas när man ändå reflekterar om dagen:
dagens nackskott - den vanliga blåsta idioten från Östermalm som har blondt hår och gillar rosa. Hon lyckas glida igenom livet på en räkmacka med en farsa som är advokat, medan hon har ekonomin själv nog att spendera 10 000 kronor i veckan(!) på allsköns konsumtion. Självklart pratar jag om aset Blondinbella.
dagens räddning - busschaufförerna strejkar. Måste bara älskas.

Vad har övrigt hänt i världen då?
Tjatet om FRA fortsätter. FRA är en skitlag, jag som medborgare vill inte bli övervakad, det är diktatortrams, men sen var jag inte under förhoppningen att vi levde i någon form av demokrati heller. SD ska tydligen vara nära fyraprocentspärren, congratulations you bastards. Ni kör en ny sejour likt Ny Demokrati. Undra varför S inte börjar snacka om Klass snart, frågan som är den enda verkliga frågan att ta upp! Någon har vunnit val i Zimbawave, det var väl knappast oväntat heller - valfusk? Det ska tydligen också vara osäkert på sommarjobbet, nähe? Ni skojar? Sommarjobbare har osäker anställning? Welcome to reality!

Nu väntar duschen för mig.

Ryska nazistgäng utför sadistiska mord och åtalas. Varför skriver jag om ryska nassar? Det är väl ändå ingen som bryr sig om farliga nazister i Sverige, för det är dom ju inte i Sverige? eller hur? Yeah, right.. Det var ju inte alldeles länge sedan ungnassar pryglade på en 55-åringen på ett ganska vidrigt sätt, eller som en nasseorganisation med vita skjortor (har man bytt ut de bruna månne?) och skrek “döda, döda, döda”, “sieg heil”, “ut med packet!” och “adolf hitler” i samma takt som på det gamla goa nittiotalet. Vad skiljer då dagens idioter som skriker dessa slagord mot dåtidens? Nu är dom inte fulla naziskins. Nu är dom beväpnade till tänderna, nyktra och tvekar inte att knivhugga en förbipasserande i nacken vid slussen i huvudstaden. Det är skillnaden.

Slutsats: nazistiska våldsdyrkande nazistiska gäng finns i vårt avlånga skitland också. Deras uppgift är att spöa på alla som inte passar in i deras världsbild. Även fast dom själva tenderar att missa uppfyllningskraven också, ganska ofta. Dom ger sig ju gärna på fackföreningar, vilket gör dom ett hot mot mig och resten i arbetarklassen som försöker organisera sig mot arbetsköparen.

“so if you meet with these historians, tell them what to say
tell them the nazis never really went away
they’re out and burning houses down and peddling racist lies
and we will never rest, until every nazi dies”

Federley går nu ut på sin blogg och snyftar fram att han minsann kommer lägga rösten för FRA-lagen som innebär att du, din mormor, din farsa, din syster och dina kusiner inte kommer kunna maila varnadra utan att någon annan kan läsa det. Lagen strider mot både mänskliga rättigheter, grundlagen och allt sunt förnuft. Det har kritiserats av självaste SÄPO. Liberalerna, som gärna utmålar sig som de som värnar om personlig integritet, röstar enhälligt JA för förslaget. Som de asgamar de är. Federely valde karriär före demokrati. Han är ett politikerpack, folkets fiende, inte vän, det var inte oväntat. Jävla as.

Jag har hittat mig själv en liten ny förälskelse. Jag har hittat Staind. Sjukt bra. Det är sådan musik som behövs ensamma kvällar när den kära är iväg på andra saker, och kollar på liveband. Min vän uttryckte att stället som hon är på är ett “råtthål för idioter”, vilket onekligen vad jag fått berättat för mig av min partner verkar stämma. Vart man än går så är det äckel som tafsar, antastar eller på något annat sätt visar sjuk brist av respekt. Jag tror inte stället är något toppställe för mig, med mitt temprament hade det nog kunnat sluta illa. Jag hatar när folk inte visar respekt och beter sig som Svin. Annars kikar jag mest på Notebook, ska nog träna lite och så jobbar jag i helgen. Jobbigt, men what you gotta do? Min kära kommer hem på Söndagkväll, då blir det mys för hela slanten. Jag saknar och längtar, något så otroligt. Det är jobbigt det där, att veta att min älskling är på ett ställe som är fyllt med svin som är kapabla till det mesta, fast min partner kan ta vara på sig själv. Det tvivlar jag inte en sekund på. Så trygghet har jag nog, tror jag. Jag längtar bara så mycket. Vi får väl se om jag drar dit nästa år, jag har tänkt att arbeta som vakt inom en framtid så vi får väl hoppas att det blir så.

I övrigt så är det den här FRA-lagen som är på tapeten i bloggvärlden, så jag får väl haka på strömmen. Privatlivet är under hot, regeringen vill kontrollera sina medborgare. Ska det bli som i USA där man kan åka in på förhör om man köpt fel bok? Jag vet inte vart vi är på väg, men snart är jag på väg härifrån. Jag trodde man skulle slippa kryptera hårddiskar, mail och annat för att få ha ett privatliv i fred, men snart är väl det också brottsligt. Vem vet. Fast draget är ju knappast oväntat, eller var det faktiskt någon som levde en illusion om att det här inte skulle komma någon dag? Skulle inte tro det.

I övrigt skiter pamparna i gräsrötterna i fackförbunden, regeringen pissar på arbetarklassen och överklassen glassar i solen och arbetare jobbar röven av sig. Allt är som vanligt.

Så var det vargtimmen, vaken i ett tänt rum med en fläkt som går på i värmen. Jag sitter och väntar på ett telefonsamtal och sömn är inget för mig. Tankarna banar iväg vargtimmar som dessa, ni vet, man sitter och tänker på det mesta, resonomangen tar ut sina svängar. Jag är mör i kroppen efter ett kort, men intensivt, styrke- och cardiopass tidigare ikväll. Frågan är dock, hur stoppar man en nazistmarsch?

Det är svårt, man måste ha långsktigt arbete där arbetet flyttar ut i arbetarklassens område i storstäder, så som förorter. Man måste arbeta med reella frågor som rör folks vardag, här och nu! Det är sådant som attraherar folk till arbetarrörelsen. Fast samtidigt, vi måste ha någon konkret plan också, vi kan inte bara förlita oss på långsiktig rekrytering, vi vill väl ändå stoppa nästa nazistmarsch som äger rum. Problemet är dock polisen, polisen har sjukt mycket resurser att röra sig med, det har inte vi. För det första måste vi ha rätt mängd om vi ska satsa på blockader, och då måste vi ut och agitera för sakfrågan (blockaden) där vi kan locka folk - i staden i fråga. I Linköping 05 gjordes det mycket bra, desto mindre bra efter det. Vi måste ha ett riktat arbete mot förorterna, vi måste stå på stan, vi måste få folk från orten att komma. Det går inte att förlita sig på inresta “proffsdemonstranter”, som det så sött kallas i vissa proffstyckares käftar.

Annars har jag några andra strategier i huvudet, men de som skall diskutera det är de berörda i de olika städerna, och jag vistas inte i någon utav dom. Så där sätter jag punkt, för nu kom samtalet.

6 juni, fredags, igår, var ju en nationaldag tydligen. Jaja, jag tränade lite kampsport och chillade, inget firande här inte. Jag förstår inte syftet med att fira en s. k. “nationell identitet”, jag tycker ju att dom allra flesta människor är idioter i vilket fall som helst, oavsett om dom är vita blondiner med blåa ögon eller mörkhyade liberaler. Den nationella idenitetskänslan existerar inte för mig. Jag känner mig ingen större idenitet eller tillhörighet med folk som är vita, pratar ren svensk eller kallas svensk. Jag känner tillhörighet med folk från samma sociala grupp som jag, nämligen arbetarklassen. Och då skiter jag i vart ifrån dom kommer eller vad dom heter eller vilket språk dom snackar, så länge inget religiöst (kristendom, islam, buddishm you namei it!) blandas in i arbetet för att ge oss en betydligt drägligare vardag så är jag är nöjd. Religiösa människor tenderar ju att ha lite idiot-influenser.

Vissa verkar ju sannerligen firat till nationaldagen ordentligt. Nazister som heilar och ropar förbjudna fraser. Antifascister som spöar på nazister. Vissa verkar ju till och med firat med en fin junibrasa på Fruängen i Stockholm. Fint. Jag hann dock gå förbi en s. k. “nationaldagsfirande” igår, det var några dansöser på scen, någon som berättade att vi minsann har en nationell identitet och det är tack vare den som vi kan vara goda internationalister, som han uttryckte det. Jag blir så trött. Det var ju inte för inte som Einstein uttryckte sig om att nationalismen är mänsklighetens mässling.

Aja, världen ser ut som vanligt, och bloggvärlden rullar vidare: Svenneblondin skriver om idioter, Slutstadium om lite varierande ting, bibelbältet står tämligen ouppdaterad, Redmetal om liberala och fascistiska attacker,